Lokalproducerat med Mammagener

Det klart det måste ligga i generna. Mamma har tagit vara på alla och då menar jag verkligen ALLA bär i trädgården så länge jag kan minnas, äpplen och skogens bär, rabarber...ja allt. Saft, sylt, mos, gelé...matkällaren var stinn av flaskor och burkar, så till den milda grad att man som barn kunde bli saligt lycklig när det någon gång på sommaren, eventuellt kunde tänkas hitta en flaska "köpesaft" av apelsin i skafferiet. Snacka om att inte riktigt fatta poängen.... 
 
Men det gör jag nu. Jag fattar poängen med att känna sig euforiskt lycklig över att följa dom gamla aplarnas blomsterprakt i maj, se hur dom förvandlas till gyllene frukter och i år har jag för första gången gjort egen äppeldricka. Det var ju dessutom så enkelt, att jag är helt förvånad!
 
En stor trälåda står i jordkällaren,  till bredden fylld med varsamt plockade äpplen från trädet, sedan inrullade, ett och ett, i blad från lokaltidningens senaste nummer. Så där hämtas nu närmaste veckorna Ekoäpplen och dito potatis. Då och då kan jag plocka med en flaska äppeldricka eller en flaska "mammasaft" som hon fortfarande skämmer bort oss "flickor" med, för så är det i hennes frys....att den är ständigt full av bär som ska saftas.
Mamma kan hon!
  
Jag är glad att det färgat av sig, även om det är på det lilla viset för mig, för det är ju inte ett helt vinterföråd - men det räcker så länge det räcker och jag är fullt nöjd med den prestationen. Nu är potatislandet spadvänt och klart för nästa års plantering, några äpplen finns kvar på apeln så vi får dela med rådjur och småfåglar på det som finns kvar för åtminstone 1 omgång dricka till...för jag har tänkt, att lite kanelstänger, ingefära och nejlikor och starkvaror på det så blir det årets glögg här på Rävhögen!
 
 
 
 
 

Hösten är här

 
Vi har haft en underbar sommar, men nu är hösten här och all årstider har sin tjusning. Löven har börjat dala och första bilrutorna är skrapade av frosten. I helgen har vi skördat potatis, tomater och lök. Växhuset är urrensat sånär som på några blommor och örter som får hålla sällskap så länge dom orkar. Det kommer nog att bli många tillfällen att sitta där och njuta en stund efter jobbet, kanske äta en helglunch eller kura skymning i skenet från några fladdrande ljuslågor.
 
Det är söndag morgon och solen tittar fram mellan guloranga lönnlöv. Kossorna går fridfullt nere på åkern och betar. Inte en vindpust..Kaffepannan är på gång känner jag på doften. En kopp och lite tilltugg innan morgonpromenad. Verkar som resten av huset sover en stund till....Hösten är meditativ på ett sätt, det känns i luften att naturen går i vila. Kanske man skulle ta efter och försöka slå av på takten och ladda inför julmånaden (8 veckor kvar till 1:a advent)...lättare sagt än gjort. Det är fullt program tycker jag, men man får ta sig stunderna...inget man får - man måste ta dom....Det är inte tiden som går fort det är livet...

Grönt ÄR skönt

På tal om klorofyllet, så bestämde jag mig för att köra hela örtagården i Glasoasen i  år. Det visade sig vara ett enda stort Kinderäggsprojekt! D.v.s Massor av klorofyll, växer som ogräs om ni förstår, i detta fallet helt och hållet välkommen växtlighet.
Att dra handen genom örterna och känna lukten sprida sig, att kunna ta med örter till "dagens rätt" och verkligen slösa med härligheten, göra sin egen pesto var och varannan vecka efter att Basilikan bjuder på nya blad och vad Peston beträffar så har jag provat flera kryddor i år som blir himmelska röror och oljor . Nu torkar jag blad till te och kryddburkar - som sagt - rena Kinderäggseffekten!
 
Timjan, Citronsalvia, Mynta, Rosmarin
 
 Citrontimjan
 
På marknaden i helgen köpta jag två nya som ska få göra sällskap med "dom andra" , en ovanlig Koriander och en AnanasSalvia - å halleljuja vilken doft!
 

Annars är det mycket av skogens grönska som gäller nu. Så gott som dagliga turer med hopp om att hitta det stora gula havet av kantareller - men det har bara blivit kvällens lyxmacka - men det är ju förvisso dom bästa.