nygamlajag

Det klart det måste ligga i generna. Mamma har tagit vara på alla och då menar jag verkligen ALLA bär i trädgården så länge jag kan minnas, äpplen och skogens bär, rabarber...ja allt. Saft, sylt, mos, gelé...matkällaren var stinn av flaskor och burkar, så till den milda grad att man som barn kunde bli saligt lycklig när det någon gång på sommaren, eventuellt kunde tänkas hitta en flaska "köpesaft" av apelsin i skafferiet. Snacka om att inte riktigt fatta poängen.... 

 

Men det gör jag nu. Jag fattar poängen med att känna sig euforiskt lycklig över att följa dom gamla aplarnas blomsterprakt i maj, se hur dom förvandlas till gyllene frukter och i år har jag för första gången gjort egen äppeldricka. Det var ju dessutom så enkelt, att jag är helt förvånad!

 

En stor trälåda står i jordkällaren,  till bredden fylld med varsamt plockade äpplen från trädet, sedan inrullade, ett och ett, i blad från lokaltidningens senaste nummer. Så där hämtas nu närmaste veckorna Ekoäpplen och dito potatis. Då och då kan jag plocka med en flaska äppeldricka eller en flaska "mammasaft" som hon fortfarande skämmer bort oss "flickor" med, för så är det i hennes frys....att den är ständigt full av bär som ska saftas.

Mamma kan hon!

  

Jag är glad att det färgat av sig, även om det är på det lilla viset för mig, för det är ju inte ett helt vinterföråd - men det räcker så länge det räcker och jag är fullt nöjd med den prestationen. Nu är potatislandet spadvänt och klart för nästa års plantering, några äpplen finns kvar på apeln så vi får dela med rådjur och småfåglar på det som finns kvar för åtminstone 1 omgång dricka till...för jag har tänkt, att lite kanelstänger, ingefära och nejlikor och starkvaror på det så blir det årets glögg här på Rävhögen!