nygamla traditioner

När jag var liten, hade min mormor ett litet "vinterlandskap" på ett litet blombord...tror jag det var....Det var av bomull och små minitomtar lekte omkring i snön bland kottar och träsvampar. Jag kommer ihåg hur jag satt där framför och var alldeles tagen av leken. På en liten is gled en av tomtarna omkring på skridskor...det var på en spegel...

Som jag berätt förut, var mormor en stor inspiratör av skog och sagans värld och detta lilla minitomtelandskap följde med mig i vuxen ålder då jag flyttade hemifrån. Mamma hade alltid Pepparkakshus, så också än idag...varje jul..så det var också en tradition som följt mig genom åren - men i år hanns det inte med. Egentligen inte min "tomtestubbe" heller....men tidig Julaftonsmorgon innan resten av familjen kom ner...så trixade jag med van hand ihop "byggsatsen" som jag gjort så många gånger förr...typ snart 30 år.

Det var till julen 1982 och vi hade nyss flyttat ihop till vår första lägenhet.Jag hade bilden klar för mig hur det skulle se ut.  Jag beställde "tomtestubben" av pappa och så växte bilden i huvudet fram till min lilla Beskow skapelse.

Dom första åren la jag ner stor möda och omsorg...oj så jag skapade...med åren har jag dragit ifrån en del...men det är samma tomtar, nästan rubbet. Jag har skrivit in 1982 som inköps år under deras fötter...Stubben är den samma, så också träsvamparna - kan ni tänka er - snart 30 år gamla! Många är dom barn som stått och tittat in i Sagan och säkert haft samma känsla som jag hade hos mormor...i allafall väljer jag att tro det - det är magiskt att låta sig förföras in i sagans värld...

Jag tänkte alltså skippa hela föreställningen det här året...men nä...även nygamla traditioner är väl till för att sparas....och så kom min 13-åring ner med sömniga ögon i köket på Julafton...Go' Jul Mamma....och gick rakt fram till stubben som hon gjort varje år sedan hon var liten..."men du så fin den blev i år, nästan bästa ever"...undrar om hon inte sagt det ett antal år förut :)