Tid för eftertanke
Idag har jag varit på begravning. En ljust och fint minne, mitt i all sorg och saknad....Men döden är en del av livet och det ger tid för eftertanke. I det här fallet kom många, många underbara barndomsminnen över mig, där jag satt i kyrkan. Minnen för livet, minnen väl arkiverade i mitt innersta. Alla måsten, alla till synes, faktiskt små vardagsbekymmer blir plötsligt ännu mer betydelselösa...när man får perspektiv....
Som min kära vän uttryckte sig...."Visst är det dumt att skjuta upp vissa saker"....eller hur - livet passerar snabbt och fånga dagen blir lätt en klyscha...men fångar vi verkligen dagen när allt rullar på, med en sorts autopilot?
Jag tränar aktivt på att bli bättre. Reflekterar, skriver av mig, försöker fånga och sätta värde på dom små stunderna - men jag kan bli bättre, det vet jag...Tacksamhetsdagbok...läste jag om för ett tag sedan...kanske skulle skrida till verket.........TACKSAMHETSDAGBOK
skriven
Vi har så oerhört mycket att vara tacksamma över, saker som vi inte ens tänker på, tar för givna...människor som vi tar för givna också...att dom ska finnas för oss hela tiden, hur kan vi veta det??
Att säga till en annan människa hur mycket den betyder, det är den finaste gåva vi kan ge...Vi vet aldrig hur morrondagen ser ut, nä inte ens hur nästa ögonblick ser ut...Fånga dagen, fånga stunden! L
Ha en underbar dag och kväll, min vän....